Viksta Traktormuseum är beläget i Rångsta by i Viksta socken, en gammal by i en gammal bygd. Traktormuseet ägs och förvaltas av en stiftelse, som fått namnet Syskonen Astrid och Valter Anstréns stiftelse för Viksta traktormuseum. Viksta Hembygdsförening är huvudman och utser ledamöter i stiftelsens styrelse.

Museets grundare, Valter Anstrén, överlämnade år 1987 sin samling av gamla motorredskap, flera av dem unika, som en gåva till hembygdsföreningen. För att trygga museets framtid hade då Valter och hans syster Astrid i sitt gemensamma testamente bestämt att deras jordbruksfastighet inklusive mangårdsbyggnad med tillhörande ekonomibyggnader jämte lösöre och andra tillgångar skulle tillfalla stiftelsen.

I stiftelseurkunden heter det att donationen gjorts för att tjäna vetenskaplig forskning och undervisning.

Valter Anstrén avled den 9 maj 1994 och hans syster Astrid avled den 7 juli 2009 och i och med detta har donationen helt övertagits av stiftelsen. 2006 invigdes "Astridhallen" till vilken Astrid donerade medel inför uppförandet, därför kom den att bära hennes namn.

Astrid och Valter Anstréns anda lever i och runt museet med ständiga utvecklings- och kompletteringsplaner hos de styrande i stiftelsen.

80 tunnland åkerjord

Den jordbruksfastighet som donationen gäller omfattade 80 tunnland prima åkerjord som nu efter anläggningen av den nya E4:an har reducerats något då den nya vägen går delvis på gårdens tidigare åkrar. Fastigheten saknar egen skog men har andel i Norrunda Häradsallmänning. Gårdens adress är Rångsta men i själva verket består fastigheten av en enhet inom Rångsta by och två enheter tillhör den lika gamla grannbyn Sävasta.

Sistnämnda förhållande har fått den kuriösa konsekvensen att ladugårdslänga, lada och museihallar samt spannmålsmagasin ligger i Rångsta, medan mangårdsbyggnaden står innanför Sävastas gräns.

Syskonen Astrid och Valter Anstréns mormors far köpte gården någon gång på 1840-talet. Åren 1850-1853 uppförde han den mangårdsbyggnaded som ännu står kvar, ett rymligt liggtimrat hus med ett vackert s.k. mansardtak och med från början reveterade väggar. Huset har nu tilläggsisolerats och fått nytt tak, planer finns även för invändig upprustning så att huset kan användas som stöd för museiverksamheten.
Köket har smakfullt rustats och bottenvåningen används som "Vävstuga" något helt i Astrids smak.
Gården förblev i släktens ägo och ett stycke in på 1900-talet övertogs den av syskonens far, Arvid Emanuel Anstrén, och hans maka Selma. Fadern inledde sin jordbrukarbana med att förnya gårdens ekonomibyggnader.

1908 byggdes längan med ladugård och stall, där finns idag entré och utställningshall med bl.a. Torsten Hallmanns "Vikstas egen världsmästare" och stallet har blivit verkstad där museets gamla traktorer blir genomgångna och upprustade. Bygdens folk kommentarer till bygget var "han tar ju till så det blir som en körka"_ när dom såg de massiva gråstensmurarna växa fram. Taket bärs upp av kraftiga järnrör, kasserade gasledningar som köptes från Stockholms gasverk och fraktades per båt till Uppsala.

Åren 1910 respektive 1912 uppfördes spannmålsmagasinet och ladan.

Arvid Emanuel Antrén var en framsynt jordbrukare som gärna prövade branschens nymodigheter. Han blev socknens första traktorägare när han 1920 inhandlade den enligt dåtida mått mycket avancerade "Järnhästen" av fabrikat Moline.

1923 hade turen kommit till mjölkmaskiner av märket Manus och 1929 konstruerade han med sönernas hjälp ett transportabelt hästdraget mjölkningsaggregat, byggt på uttjänt slåttermaskinschassi och med en gammal bilmotor som kraftkälla. Med dess hjälp kunde korna maskinmjölkas även då de befann sig på bete långt ifrån hemmaladugården.

Redan 1935 fick ladugården maskinell utgödsling, något som då var mycket ovanligt på gårdar av denna storlek. Delar finns bevarade i den gamla ladugården med räls i taket och växeln samt tunna och avlastningsfunktioner. Maskineriet införskaffades från fabriken Odin i Nyköping men monterades av familjemedlemmarna själva.

Året därpå installerades hiss och transportanordningar för spannmål och hö i ladan, detta byggde man egenhändigt om för att få det som man tänkt sig.

1953 kom så en spannmålstork, vars elevator och silor var rejäla "hembyggen" efter helt egna idéer. Innan man på gården tog sig för projekt av denna storleksordning gjordes småskaliga modeller och konstruktionerna prövades in i minsta detalj, modell delar finns ännu bevarade på museet och kan, precis som mycket annat, fortsatt beskådas.

1961 övertog de tre syskonen Herbert, Valter och Astrid gården. Herbert avled i februari 1965. En vecka senare följde fadern Arvid Emanuel honom i graven. Modern selma hade dött redan 1960. Gårdens mark utarrenderades till hälften 1965 till Allan Wennberg och fyra år senare, 1969, utarrenderades återstoden till Jan Lindström och Allan Wennberg.

Ett arv efter fadern

Det tekniska intresset fick Valter således i arv efter sin far. När jordbruket inte längre krävde hans fulla tid började han samla veterantraktorer. Den första köptes 1969.

Då samlingen 18 år senare överlämnades som gåva till Viksta Hembygdsförening omfattade samlingen ett 30-tal traktorer av olika märken och typer, de flesta med stor sakkunskap egenhändigt renoverade av Valter och Allan själva. En stor del av traktorerna, cirka 75% är körbara, en del grundligt renoverade, andra i s.k. bruksskick.

Bland dyrgriparna kan nämnas en av Sveriges enda funktionsdugliga Moline, Järnhästen tillverkad 1919. Samma tillverkningsår har International Harvesters pampiga Titan, även den kan köras. Andra rariteter är en Field Marshall som startas med en Gyttorps Jaktpatron kaliber 12, dock utan hagel och en Fordson bandtraktor som är en av få exemplar som finns i landet. Museet innehåller en stor mängd s.k. stationära motorer som många är körbara, en av de äldre från 1912.

Internationell uppmärksamhet

Museet har under de gågna åren rönt stor uppmärksamhet. En delegation från John Deere-fabriken i Västtyskland har sålunda besökt museet och kunde där beskåda en John Deere modell som deltagarna aldrig förut sett. Flera besök har också gjorts av veterantraktorentusiaster från många andra länder, bland annat Norge, Island, Danmark, Finland, Tyskland, Australien, Estland, Åland och USA.

Dokumentation

Fakta om traktorer och övriga museiföremål har fram till 1989 insamlats av Valter Anstrén och därefter av Jan Lindström som hållit ordning på givare och årgång av de olika traktorer och övriga redskap som kommit museet tillhanda. Detta uppdrag kommer fortsättningsvis att skötas av Rolf Persson då Jan Lindström alltför tidigt lämnat oss.

Nu är den äldsta traktorn i vår samling från 1916 vilket är Avancen och en av de yngsta traktorerna en Volvo 814 från 1969 som vi har fått som gåva från Sätuna. Tillkommit har även en Volvo 700 som är från senare delen av 1970-talet, vilket är en gåva från Dahl i Skuttunge.

Traktormuseet tar tacksamt emot traktorer, helst sådana vi ej tidigare har, alltså unika.

Återkomande årliga arrangemang

Ett par uppmärksammade evenemang anordnas årligen. I slutet av april hålls årligen en Veteranmarknad, där säljs delar till allt motorburet gammalt och även sådant som går under benämningen kuriosa - det är faktiskt allt sorts gamla saker som saluförs på marknaden och sedan visar man upp redskap och material som kan tänkas användas i den s.k. Hobbyn. Medarrangör till detta arrangemang är Automobilhistoriska klubben Uppland (AHK).

En veterantraktordag anordnas sista lördagen i juni eller första i juli beroende på när midsommar infaller. Vid denna aktivitet plockas ett stort antal traktorer ut och demonstrationsköres med tidstypiska redskap samt övriga aktiviteter som lockar och passar hela familjen.

Alje van Dam besöker Viksta veteranmarknad 2010